Om att förlora och få tillbaka
Jag har en vän (ja, för vad man än säger, vad som än hänt, så är det här en vän) som jag saknar så ofattbart mycket. Det fanns en tid då vi pratade i timmar varje dag, på nätet och i telefon. Vi pratade om allt, barnen, jobben, männen, vännerna, kropparna, familjerna, samhället. Och nu är vi nånstans i närheten av det igen, vi pratar ofta på msn, vi läser varandras bloggar, vi är i varandras tankar, och jag saknar det som var då så att hjärtat brister vid tanken. Det kanske inte blir likadant igen någonsin, men det kanske kan bli nästan som förr?
Jag älskar ju.
Jag älskar ju.
skrivet av gabbiz vid 19:55
5 Kommentarer:
Åh! Jag älskar! Och saknar!
Så mycket att det inte riktigt finns ord för det!
Du var ju min...
Och nu får jag lite tårar i ögonen.
Men så sorgligt, och ändå lite hoppfullt att läsa.
Kanske kan ni komma varandra nära igen, med större försiktighet den här gången?
Varför tappade ni bort varandra förut?
Jag hoppas ni hittar tillbaka till varandra, på något vis.
Många hälsningar,
Gabbi
Gabbi: Ja, vad hände egentligen? Andra människor kom emellan oss, vissa val som gjordes var oturliga, känslor sårades, vissa missförstånd uppstod men kunde inte riktigt redas ut eftersom andras känslor skulle skonas. En enda stor soppa, helt enkelt.
Oj, ja det verkar vara en soppa. Men livet är inte alltid enkelt, verkligen inte ... dina rader är dock hoppfulla och jag hoppas att ni två kan kommma varandra nära igen. Vänskap är rikedom!
Hälsningar,
Gabbi
Skicka en kommentar
Länkar till det här inlägget:
Skapa en länk
<< Home