Om ljuvligheten

Och så är han helt ljuvlig, bebisen. Han sitter lutad mot mina ben och jollrar, ler och viftar med händer och fötter. Hans blick låser fast min och sen säger han "agouuu". Han är trött, ögonen är blanka och han kliar sig i ansiktet. Jag ska nog hämta pyjamasen och se om han tänker skratta sig igenom ännu ett klädbyte. Bebisskratt kan vara det underbaraste som finns.

Bilderna är tagna ute på altanen tidigare idag.